Höstljung på balkongen..
Ibland kommer det sådana där dagar. Dagar när man kanske är så trött så att man skulle kunna somna stående. Dagar när det bara är kaos och kris på jobbet. Dagar när man inte plockar upp det där pusslet som ligger på golvet för att man helt enkelt inte ids, dagar när man tar till genvägar vid matlagningen för att allt blev sent. Dagar när det är mycket stök och gnäll för att ens kunna komma utanför förskolans dörrar. Dagar när det där rehabpasset på gymmet känns sådär för att man är så trött, orkar inte fokusera och köra fullt ut. Ni vet sådana dagar va?
Det är sådana dagar som jag känner att det får helt enkelt duga! Det behöver inte vara extremt tip top och ibland får det helt enkelt, ja duga. Rehabpasset blev i alla fall gjort, maten stod på bordet, visserligen lite senare, pusslet ligger kvar till imorgon och trots gnäll och gråt kan man ändå mysa senare, snusa lite i nacken medan ens älskade dotter sitter i knät och lyssnar på en saga, eller tre.
Dagen får liksom duga och vara bra ändå. Framförallt måste vi vara modiga nog att låta det duga och inte vara besvikna, känna att man inte räcker till och känna det som något sorts misslyckande.
Denna dagen ett liv! /Bokälskande mamman
Bokälskandemamman 