Tänk.. igår var det sju år sedan som jag och Pappa D blev tillsammans. Sju år måste tydligen ha gått väldigt snabbt, för både jag och Pappa D missade helt att vi hade årsdag igår! Men det är klart, med sena jobbdagar, ärenden som skulle springas, middag som skulle lagas, föräldramöte som skulle gås på och nattning av Fröken E så kanske det inte är konstigt. Men ändå? Hur sorgligt är inte det?! Antar att det är det som kallas livet!
Det är tur att det finns helger när man kan ta igen sådana missar! /Bokälskande mamman
Bokälskandemamman 