Idag är en sådan där dag, en sån där dag när man bara känner sig överväldigad av kärlek till ens lilla mirakel, till min dotter. Så mycket kärlek och känslor för det lilla yrvädret som pratar non-stop och som vill kramas och pussas hela tiden. Min dotter, min gosemys, mitt allt! Fröken E!
/Bokälskande mamman
Nya filofaxen på sängbordet…
Vanligtvis brukar jag vara en hyfsad organiserad människa, jag brukar ha allt i huvudet och kommer ihåg ALLT! När det blir lite mycket brukar jag skriva en lista, men är den sedan nerskriven så brukar jag kunna komma ihåg den. Även om det är rätt skönt att stryka över på listan. (Att jag sedan alltid lämnar någon punkt till sitt öde eller åtminstone skjuter upp den, det är en annan sak!)
Men; på sistone har det varit lite mycket att komma ihåg. Många listor har skrivits och blivit liggande och jag har haft svårt att ha full koll. I ett försök att därför bli bättre organiserad så har jag därför unnat mig lite vardagslyx och inhandlat en Filofax till mig själv. På så sätt har jag alla listor och tider samlade på ett och samma ställe.
Nu inrymmer filofaxen (hoppa över detaljerna om du inte är nyfiken 😉 );
1. Kalender (veckokalender och månadsöversikt)
2. Veckoschema (Jobbtider, Fröken, E´s schema, Städschema)
3. Årsplan
4. Att göra listor i kategorierna; privat, jobb, flytt
5. Bloggidéer
6. Listor. Julklapps och present lista (därför att skriver jag inte ner den perfekta presenten när jag kommer på den så glömmer jag den), Musik och böcker som ska inhandlas och lyssnas på, inköpslista för större inköp till hushållet.
7. Träningsdagbok
Än så länge är jag väldigt nöjd över mitt upplägg och Filofaxen!
Planera mera! /Bokälskande mamman
Att vakna på morgonen hos föräldrarna igår och veta att man hade en härlig dag framför sig, då njuter man lite. Att äta frukost vid köksbordet där en härlig och glad rosbukett står, då njuter man lite. Att få ta en tupplur, tillsammans hela vår lilla familjen, då njuter man. Att få spendera kvällen med sin älskade lillasyster på en konsert som var så himla bra, då njuter man.
Härliga semesterhelg! /Bokälskande mamman
I lördags så var vi ute vid sommarstugan för att elda löv och stänga för vintern. Det var en riktigt härlig höstdag vid havet!
När vi flyttar kommer vi att sakna närheten till vårt paradis!
Fröken E´s och min skugga…
Fröken E skulle självklart hjälpa sin pappa att bara vattenkannan efter att vi släckt eldgropen. Alltid lika hjälpsam!
Även om jag längtar efter snö och mysvinter så hoppas jag på fler sådana här härliga höstdagar! /Bokälskande mamman
(Bild via google)
Vaknade upp i morse och insåg att vi hade supermycket att göra. Ni vet, så mycket att det nästan är svårt att veta vart man ska börja. Bästa lösningen på det? Slänga in en tvätt för att känna att man är igång, duka till god helgfrukost och därefter sätta sig ner, äta i lugn och ro samtidigt som man skriver en att göra lista! Älskar att skriva listor, det blir så tydligt och klart då. Bra sätt att tömma hjärnan också!
Men nu ska jag återgå till min lista! /Bokälskande mamman
Fröken E plockar löv och annat naturmaterial för ett projekt i ska göra..
Fröken E ”pluppar stenar”…
Alltså, den där ungen! Hon är MIN dotter! Idag har jag längtat så efter min gosemys.Tänk att det var möjligt att älska någon så!
Just nu; Kärlek, bara kärlek i mitt hjärta! Det är så mycket så att det flödar över!
Kärlek! /Bokälskande mamman
Tänk.. igår var det sju år sedan som jag och Pappa D blev tillsammans. Sju år måste tydligen ha gått väldigt snabbt, för både jag och Pappa D missade helt att vi hade årsdag igår! Men det är klart, med sena jobbdagar, ärenden som skulle springas, middag som skulle lagas, föräldramöte som skulle gås på och nattning av Fröken E så kanske det inte är konstigt. Men ändå? Hur sorgligt är inte det?! Antar att det är det som kallas livet!
Det är tur att det finns helger när man kan ta igen sådana missar! /Bokälskande mamman
Höstskrud på vår innergård.
Vilken dag igår. Plötsligt slog förkylningen till! Jag orkade inte ta mig upp ur sängen igår, var helt slut i kropp och själ. Huvudet bultade och halsen gjorde så ont. Jag försökte ta mig upp, kom typ 10 steg till soffan och lade mig där ett tag, sedan var det bara marsch tillbaka till sängen och sova, sova, sova. Klockan var halv TVÅ när jag väl orkade mig upp!!! Tur att jag har den fantastiska Pappa D att förlita mig på, han tog hand om Fröken E och lät mig sova! Först till middagen kunde jag sedan äta för första gången under dagen. Men sova var nog det jag främst behövde för idag har jag känt mig mycket bättre och vi har hunnit med att ha helg!
Snart, sova mera! /Bokälskande mamman
Önskar att vi hade en kamin eller en eldgrop att elda i nu när höstkylan har slagit till. Bild från i somras.
Alltså, det här med att fira Kanelbullens dag och göra det till ett jippo av något slag är inget jag har tid eller ork med just nu. Men jag gillar att ha en anledning till att fira och sätta guldkant (eller pärlsocker!) på vardagen. Så, det är det här med att ibland får saker och ting får duga och man får ta genvägar; alltså bestod vårt firande av kanelbullens dag inte av hemmabakade bullar. Istället inhandlades en påse med glutenfria (jag ville ju också ha!) bullar som sattes i ugnen, blev härligt varma och spred väldoft i lägenheten.
Lite lagom firande med andra ord, men det duger det med! /Bokälskande mamman
Höstljung på balkongen..
Ibland kommer det sådana där dagar. Dagar när man kanske är så trött så att man skulle kunna somna stående. Dagar när det bara är kaos och kris på jobbet. Dagar när man inte plockar upp det där pusslet som ligger på golvet för att man helt enkelt inte ids, dagar när man tar till genvägar vid matlagningen för att allt blev sent. Dagar när det är mycket stök och gnäll för att ens kunna komma utanför förskolans dörrar. Dagar när det där rehabpasset på gymmet känns sådär för att man är så trött, orkar inte fokusera och köra fullt ut. Ni vet sådana dagar va?
Det är sådana dagar som jag känner att det får helt enkelt duga! Det behöver inte vara extremt tip top och ibland får det helt enkelt, ja duga. Rehabpasset blev i alla fall gjort, maten stod på bordet, visserligen lite senare, pusslet ligger kvar till imorgon och trots gnäll och gråt kan man ändå mysa senare, snusa lite i nacken medan ens älskade dotter sitter i knät och lyssnar på en saga, eller tre.
Dagen får liksom duga och vara bra ändå. Framförallt måste vi vara modiga nog att låta det duga och inte vara besvikna, känna att man inte räcker till och känna det som något sorts misslyckande.
Denna dagen ett liv! /Bokälskande mamman
Bokälskandemamman 