Här handlar det om vardagsöverlevnad..

 

Här hemma handlar det om vardagsöverlevnad just nu. Pappa D har varit hemma sjuk hela veckan och fick en penicillinkur efter ett besök hos vårdcentralen idag. Själv har jag jobbat, men dras fortfarande med den eländiga hostan som gör att man får ont i huvudet och blir trött utav. Samtidigt har Fröken E varit tillbaka på förskolan, bra men också hostig. Det har varit ett pussel med tider, mat och allt annat vardagsbestyr. Tröttheten har fått styra, det har helt enkelt handlat om att ta sig igenom veckan.

Imorgon så åker vi till Stockholm över helgen bara. Ska bli skönt att träffa familjen igen! Jag ska på konsert med min älskade lillasyster, på möte med nya jobbet och så ska vi fira lite familjemedlemmar (systersonen, Pappa D och kusinen), dessutom ska jag på återföreningsträff med mina tjejer från gymnasietiden!

Full fart med andra ord! /Bokälskande mamman

Annons

Familjen som åkte dit….

Helgen har inte varit rolig. Vi åkte dit rejält på Fröken E`s förkylning. I fredags kvällen skulle vi vara iväg på kalas för Pappa D och hans brors födelsedag. Men jag och Fröken E fick snällt vara hemma. På kvällen kom Pappa D hem med feber. Men det värsta har varit hostan. Men vi känner oss alla bättre nu, så förhoppningsvis fick Pappa D och jag bara en lindrig variant av Fröken E`s förkylning. Imorgon blir det i alla fall jobb och förskola!

Idag skickade jag därför iväg Fröken E och Pappa D för att kunna städa bort alla baciller, bästa, dammsuga, byta sängkläder och allt sånt där ni vet!

Rolig helg, eller vad säger ni?
/Bokälskande mamman

I vabb tider….

Ibland får man drömma sig bort; till havsklipporna vid sommarstugan där vi förlovade oss och där vi hade Fröken E´s namngivningsceremoni, och där vi förhoppningsvis en dag kommer gifta oss…. (Höstbild från helgen som var)

Nu har jag vabbat hela veckan, kommer göra det imorgon också. Fröken E har drabbats av en envis hosta och varje natt får hon dessutom över 39 grader i feber. För att på morgonen vara i princip feberfri. Idag fick det bli ett besök till vårdcentralen där vi fick en hostdämpande medicin.

Eftersom hon varje natt halvligger på mig, då hostan annars blir värre, är det därför inget konstigt att jag själv nu också känner mig hängig. Ont som sjutton i halsen och bihålorna som aldrig tycks bli bättre efter min dust för några veckor sedan. Men det var inget tyckte läkaren. Men det ska bli riktigt, riktigt skönt när Pappa D kommer hem från jobbet idag. Nu ligger Fröken E visserligen och sover, men jag vågar inte lägga mig ner och vila, för då kommer jag inte kunna komma upp igen.

Jaja, det var ju bara väntat. Men det går ju inte att komma undan när Fröken E kryper upp i min famn, nära, nära och säger ”Hålla handen mamma, sjunga mamma” och vill att jag ska sjunga vaggvisorna som jag brukade sjunga henne till sömns med när hon var bebis. Kärlek!

Nu är det i alla fall bara 2,5 timmar kvar tills Pappa D kommer och kan ta över, då ska jag lägga mig ner en stund! /Bokälskande mamman

 

 

Å plötsligt slår det till…

Höstskrud på vår innergård.

Vilken dag igår. Plötsligt slog förkylningen till! Jag orkade inte ta mig upp ur sängen igår, var helt slut i kropp och själ. Huvudet bultade och halsen gjorde så ont. Jag försökte ta mig upp, kom typ 10 steg till soffan och lade mig där ett tag, sedan var det bara marsch tillbaka till sängen och sova, sova, sova. Klockan var halv TVÅ när jag väl orkade mig upp!!! Tur att jag har den fantastiska Pappa D att förlita mig på, han tog hand om Fröken E och lät mig sova! Först till middagen kunde jag sedan äta för första gången under dagen. Men sova var nog det jag främst behövde för idag har jag känt mig mycket bättre och vi har hunnit med att ha helg!

Snart, sova mera! /Bokälskande mamman

Frusen..

När man är frusen ända in i själen får man försöka värma sig med härliga sommarminnen – som här på semester i Norge.

Frusen ända in i själen, raggsockor, fleecetröja, ihopkrupen under varmaste vinterpläden, Höganäsmuggarna avlöser varandra med varm choklad eller honungsvatten, så trött, sängen hägrar, huvudvärk, frusen, frusen, frusen….

Ja, det är tur att jag bara jobbar kort dag imorgon… /Bokälskande mamman

21- dagarsutmaningen, hur gick det egentligen?

Nyinköpta träningskläder!

Det är ett tag sedan jag berättade om att jag antagit en 21- dagars utmaning. Utmaningen gick ut på att jag skulle träna eller röra på mig varje dag i 21 dagar. Anledningen till att det är just 21 dagar är att det sägs att det tar 21 dagar för kropp och psyke att vänja sig. Hur gick det då för mig?

Jag tycker faktiskt att det gick väldigt bra. Visserligen så blev det avbrott i träningen för mig då jag, såklart, blev sjuk. Men så fort  jag var frisk så fortsatte jag som att inget hade hänt. Det kändes bra i kroppen, jag kom till den punkten när jag blev otålig och rastlös om jag inte kom iväg och tränade. Länge efter så fortsatte jag att träna flera dagar i veckan. Eftersom jag tränade flera dagar i veckan hade jag plötsligt ett behov av mer träningskläder. Så jag belönade mig själv med en shoppingrunda då jag kunde fylla på garderoben. Det blev träningskläder från Craft. Jag har mycket från Craft och har alltid varit nöjd med det jag har, dessutom hittade jag de blå och röda byxorna för en femtio-lapp stycket! (Egentligen är jag med för det svarta, mer diskreta, men inte sjutton kan jag låta bli att handla ett sådant fynd!). De svarta löpartightsen är dessutom lite fodrade så att jag inte fryser när sommaren nu har övergått till höst. Jag är väldigt nöjd med mina inköp måste jag säga.

Allt var således frid och fröjd, men sedan kom bakslaget.Tyvärr har jag nu inte kunnat springa på tre veckor. Jag har cyklat och gjort en del rehab. Men inte tränat överhuvudtaget på i alla fall två veckor. Det började med läkarens utlåtande om ”början av en bihåleinflammation, ordination kortisonsprej och ingen träning där du uppnår maxpuls på minst en vecka”, men hej, det var ju roligt då!

Jag har fortsatt att vara seg, trött och tung i kroppen och för tillfället verkar det som att en dunderförkylning är på väg att bryta ut, jag låter som en kråka och känner av min förkylningsastma.

Jag fortsätter dock att hålla tummarna, för jag vill träna igen! /Bokälskande mamman

Transportlöpning

Rosa är egentligen inte min grej. Men skorna funkar om ni förstår vad jag menar.

Som jag nämnde tidigare i veckan så har träning varit en prioritet för mig under veckan. Ändå har jag bara kommit iväg vid ett tillfälle. Igår när jag började lite senare så passade jag på att sätta på mig löpkläderna när jag skulle lämna Fröken E på förskolan. Sedan så transportlöpte jag till förskolan med henne i vagnen. Det var första gången på tre veckor som jag sprang (då jag bl.a. haft början till bihåleinflammation och läkaren hade förbjudit maxpulsträning för mig), så första vändan, till förskolan var tung. Jag kände dessutom av min förkylningsastma. Efter att jag lämnat av henne sprang jag sedan hem. Hemvägen gick enklare, men kände ändå att det var lite svårt att få luft. Smidigt att slå två flugor i en smäll, träning samtidigt som jag lämnade Fröken E till förskolan. Alltid skönt att ha ett träningspass gjort INNAN man kommer till jobbet! Dock har jag idag fått skippa all träning, då jag känner att förkylningen inte har gett sig. Snarare har den börjat sätta sig på rösten. Vill ju inte bli sjuk nu igen!

Håller tummarna! /Bokälskande mamman

Tacksam…..

Citat från Pinterest.

Jag är tacksam..

Jag är tacksam för att sedan förra veckan är semestern slut och väckarklockan ringer igen – För det betyder att jag har haft möjlighet till semester, ett jobb att gå till och en säng att sova i.

Jag är tacksam för att jag har kunnat ligga hela dagar i sängen i helgen,totalt däckad av maginfluensan, för det betyder att jag har en sambo som har kunnat ta hand om vår dotter.

Jag är tacksam för all den disk vi får av matlagningen här hemma – för det betyder att vi har mat på bordet.

Jag är tacksam för tiden det tar att sätta in smutsdisken- för det betyder att vi har en diskmaskin och det sparar mig tid som jag kan lägga på min familj.

Jag är tacksam för att det tar tid att städa här hemma – för det betyder att vi har ett hem.

Jag är tacksam för att jag måste skriva en veckomatsedel  och åka och handla- för det betyder att vi kan VÄLJA vår mat och att vi har en fungerande bil.

Jag är tacksam för den tid jag kan lägga ner på att träna – för det betyder att jag har en frisk och hel kropp.

Jag är tacksam för att jag aldrig vet vad jag ska ha på mig och för alla tvättar som tvättas  – för det betyder att vi har kläder och en tvättmaskin.

Jag är tacksam över att känna törst – då påminns jag om att vi har rinnande, gott och klart vatten.

Jag är tacksam över att jag ännu inte nått dit jag vill – det betyder att jag inte har upplevt allt och kan fortsätta drömma.

Jag är tacksam över att mina öron blöder av Fröken E´s ständiga tjatter och att man hela tiden måste vara på alerten och blir testad – för det betyder att jag har en frisk och växande dotter med egen vilja.

Jag är tacksam över att jag längtar till min familj och mina vänner – för det betyder att jag är omringad av kärlek.

Jag är tacksam….

Vad är du tacksam för?/Bokälskande mamman

Att tillbringa lördagskvällen på akuten…

… är aldrig roligt. Allra minst om det handlar om Fröken E! Jag hade precis gjort välling och skulle gå och natta henne, bara hämta vällingen och stänga hennes fönster först. Då hör jag en duns och strax därefter börjar hon gråta och ropa på mamma. När jag kommer dit verkar det som om hon stått i sin lära-gå vagn och trillat handlöst rätt fram, hon blödde rejält från mun och näsa. Tog såklart upp henne och försökte stoppa blodet men det bara rann å rann. Grabbade snabbt telefonen och sprang sen ut och knacka på hos grannen. Grannen har dygnet runt sjukvårdare hos sig, så jag visste att någon skulle öppna. Där fick jag hjälp med att stoppa det värsta och kunna ringa Pappa D som befann sig vid sommarstugan för att laga tak. När det värsta lugnat ner sig kunde jag ringa 1177 och blev då skickad till akuten. Där var det tjockt med folk så efter lite mer än en halvtimme blev vi vidareskickade till jourcentralen istället. Där behövde jag bara vänta en dryg timme innan vi fick komma in. Läkaren som undersökte trodde dock att det inte var någon fara, tänderna verkade sitta, han menade på att det inte verkade som om hon slagit sig kraftigt i huvudet, hon hade ju inte kräkts eller vad jag vet varit avsvimmad. Så det var bara observation som gällde… Stackars Fröken E, hon har svullen näsa och en fet fläskläpp.. Visserligen är hon fortfarande söt som socker, men ser lite ärrad ut… och den här mamman var skärrad, var ju så mycket blod!

 

Nu förhoppningsvis pusta ut lite.../Bokälskande mamman

Det här med att lugna ner sig

Ibland när jag blir lite ivrig så kan det vara svårt att liksom hejda sig och lugna ner sig. Så blev (återigen) fallet efter att jag äntligen fick på med löparkläderna igen! I förrgår var jag ju ute och sprang, äntligen kunde jag springa igen. Jag började känna mig som mig själv igen, självklart fick jag ju mersmak. Därför var jag också ute och sprang igår, detta efter att även varit till min sjukgymnast och gjort mina övningar och testat lite nya maskiner. Tror ni jag lyssnade på mina varningsklockor som ringde? Tror ni jag för ett ögonblick tänkte ”Nej, men jag kanske ska ta en lugn start, särskilt med tanke på att jag har ont i halsen och kroppen är lite, lite hängig.” Nejnej, här tänker man istället; ”Härligt, nu kör vi på!”

Betala har jag fått göra idag, så ont i halsen och huvudet (och härlig träningsvärk för den delen också) och har fått ta det riktigt lugnt (måste ju orka jobba imorgon). Hela familjen har förövrigt varit sega, och när Fröken E tog sin tupplur, passade även jag och Pappa D å att ta en tupplur. När sedan Fröken E vaknade och kom in till oss, somnade vi alla om igen och sov totalt tre timmar!! Det händer ju liksom inte, Fröken E brukar ALDRIG sova så länge på dagen inte ens när hon var spädbarn! Men det var nog välbehövligt för hela familjen! Fick mig att reflektera över att jag har haft så många förkylningar på sistone. Än är inte den ena knappt över innan det är dags för nästa. Måste ju nästan vara Fröken E´s förskolebaciller! Eller något..

Så, nu är jag OTÅLIG (hatar att vara tvingad till att ta det lugnt!) och får väl vänta ett tag innan jag får ge mig ut igen.

Men lite armhävningar medan man gör popcorn till kvällens ishockeymatch funkar väl? Eller? /Bokälskande mamman