Att upptäcka i skogen…

IMG_6169

I helgen när vi var i skogen och tog en höstpromenad var det mycket tid som ägnades åt Fröken Es ”upptäckande”. Det får helt enkelt ta den tid det tar. Vi har inte bråttom någonstans och upptäckande är viktigt för utvecklingen. Vi uppmuntrar mer än gärna nyfikenhet. Här känner Fröken E på barren.

IMG_6183

Djur att upptäcka finns det ju också gott om i skogen. De är spännande när de kravlar sig fram!

IMG_6190

Titta här!

IMG_6194

I strövområdet finns det också några ”broar”, självklart var vi ju tvungna att sjunga ”Bockarna Bruse” och trippa, trampa och klampa som bockarna.

IMG_6197

En liten söt groda på upptäcksfärd hittade vi också!

Ja, i skogen kan man som sagt upptäcka mycket! /Bokälskande mamman

Familjeutflykt; Skogspromenad

IMG_6117

Igår när jag var piggare än jag var på lördagen så passade vi på att ta riktig helg och gjorde en härlig familjeutflykt till ett friluftsområde här i närheten. Vi gick runt sjön, en runda på några kilometer.

IMG_6138

Kärlek! Jag och Fröken E tillsammans. Älskar svartvita bilder!

IMG_6157

Självklart tog det en bra stund för oss att komma runt sjön. Fröken ville ju stanna och undersöka på vägen! Här pluppas det stenar, kottar och ekollon. Stenar och ekollon sjunker men kottar flyter!

IMG_6161

Även pinnar flyter!

IMG_6162

Det tog tid att gå runt när vi gick i Fröken E´s upptäckartakt. Dessutom gick hon drygt halva sträckan själv. Det märks så tydligt att hon har blivit stor! Vi passade också på att samla löv, kottar, bark och annat roligt från marken till ett framtida projekt.

 

Vi var verkligen supernöjda med dagen. SÅ härligt i skogen! /Bokälskande mamman

Å plötsligt slår det till…

IMG_6115

Höstskrud på vår innergård.

Vilken dag igår. Plötsligt slog förkylningen till! Jag orkade inte ta mig upp ur sängen igår, var helt slut i kropp och själ. Huvudet bultade och halsen gjorde så ont. Jag försökte ta mig upp, kom typ 10 steg till soffan och lade mig där ett tag, sedan var det bara marsch tillbaka till sängen och sova, sova, sova. Klockan var halv TVÅ när jag väl orkade mig upp!!! Tur att jag har den fantastiska Pappa D att förlita mig på, han tog hand om Fröken E och lät mig sova! Först till middagen kunde jag sedan äta för första gången under dagen. Men sova var nog det jag främst behövde för idag har jag känt mig mycket bättre och vi har hunnit med att ha helg!

Snart, sova mera! /Bokälskande mamman

En småbarnsförälders bekännelser; så här har vi firat kanelbullens dag…

IMG_5753

Önskar att vi hade en kamin eller en eldgrop att elda i nu när höstkylan har slagit till. Bild från i somras.

Alltså, det här med att fira Kanelbullens dag och göra det till ett jippo av något slag är inget jag har tid eller ork med just nu. Men jag gillar att ha en anledning till att fira och sätta guldkant (eller pärlsocker!) på vardagen. Så, det är det här med att ibland får saker och ting får duga och man får ta genvägar; alltså bestod vårt firande av kanelbullens dag inte av hemmabakade bullar. Istället inhandlades en påse med glutenfria (jag ville ju också ha!) bullar som sattes i ugnen, blev härligt varma och spred väldoft i lägenheten.

Lite lagom firande med andra ord, men det duger det med! /Bokälskande mamman

När det liksom får duga…

IMG_6085

Höstljung på balkongen..

Ibland kommer det sådana där dagar. Dagar när man kanske är så trött så att man skulle kunna somna stående. Dagar när det bara är kaos och kris på jobbet. Dagar när man inte plockar upp det där pusslet som ligger på golvet för att man helt enkelt inte ids, dagar när man tar till genvägar vid matlagningen för att allt blev sent. Dagar när det är mycket stök och gnäll för att ens kunna komma utanför förskolans dörrar. Dagar när det där rehabpasset på gymmet känns sådär för att man är så trött, orkar inte fokusera och köra fullt ut. Ni vet sådana dagar va?

Det är sådana dagar som jag känner att det får helt enkelt duga! Det behöver inte vara extremt tip top och ibland får det helt enkelt, ja duga. Rehabpasset blev i alla fall gjort, maten stod på bordet, visserligen lite senare, pusslet ligger kvar till imorgon och trots gnäll och gråt kan man ändå mysa senare, snusa lite i nacken medan ens älskade dotter sitter i knät och lyssnar på en saga, eller tre.

Dagen får liksom duga och vara bra ändå. Framförallt måste vi vara modiga nog att låta det duga och inte vara besvikna, känna att man inte räcker till och känna det som något sorts misslyckande.

Denna dagen ett liv! /Bokälskande mamman