Att upptäcka i skogen…

I helgen när vi var i skogen och tog en höstpromenad var det mycket tid som ägnades åt Fröken Es ”upptäckande”. Det får helt enkelt ta den tid det tar. Vi har inte bråttom någonstans och upptäckande är viktigt för utvecklingen. Vi uppmuntrar mer än gärna nyfikenhet. Här känner Fröken E på barren.

Djur att upptäcka finns det ju också gott om i skogen. De är spännande när de kravlar sig fram!

Titta här!

I strövområdet finns det också några ”broar”, självklart var vi ju tvungna att sjunga ”Bockarna Bruse” och trippa, trampa och klampa som bockarna.

En liten söt groda på upptäcksfärd hittade vi också!

Ja, i skogen kan man som sagt upptäcka mycket! /Bokälskande mamman

Annons

Familjeutflykt; Skogspromenad

Igår när jag var piggare än jag var på lördagen så passade vi på att ta riktig helg och gjorde en härlig familjeutflykt till ett friluftsområde här i närheten. Vi gick runt sjön, en runda på några kilometer.

Kärlek! Jag och Fröken E tillsammans. Älskar svartvita bilder!

Självklart tog det en bra stund för oss att komma runt sjön. Fröken ville ju stanna och undersöka på vägen! Här pluppas det stenar, kottar och ekollon. Stenar och ekollon sjunker men kottar flyter!

Även pinnar flyter!

Det tog tid att gå runt när vi gick i Fröken E´s upptäckartakt. Dessutom gick hon drygt halva sträckan själv. Det märks så tydligt att hon har blivit stor! Vi passade också på att samla löv, kottar, bark och annat roligt från marken till ett framtida projekt.

 

Vi var verkligen supernöjda med dagen. SÅ härligt i skogen! /Bokälskande mamman

När det liksom får duga…

Höstljung på balkongen..

Ibland kommer det sådana där dagar. Dagar när man kanske är så trött så att man skulle kunna somna stående. Dagar när det bara är kaos och kris på jobbet. Dagar när man inte plockar upp det där pusslet som ligger på golvet för att man helt enkelt inte ids, dagar när man tar till genvägar vid matlagningen för att allt blev sent. Dagar när det är mycket stök och gnäll för att ens kunna komma utanför förskolans dörrar. Dagar när det där rehabpasset på gymmet känns sådär för att man är så trött, orkar inte fokusera och köra fullt ut. Ni vet sådana dagar va?

Det är sådana dagar som jag känner att det får helt enkelt duga! Det behöver inte vara extremt tip top och ibland får det helt enkelt, ja duga. Rehabpasset blev i alla fall gjort, maten stod på bordet, visserligen lite senare, pusslet ligger kvar till imorgon och trots gnäll och gråt kan man ändå mysa senare, snusa lite i nacken medan ens älskade dotter sitter i knät och lyssnar på en saga, eller tre.

Dagen får liksom duga och vara bra ändå. Framförallt måste vi vara modiga nog att låta det duga och inte vara besvikna, känna att man inte räcker till och känna det som något sorts misslyckande.

Denna dagen ett liv! /Bokälskande mamman

21- dagarsutmaningen, hur gick det egentligen?

Nyinköpta träningskläder!

Det är ett tag sedan jag berättade om att jag antagit en 21- dagars utmaning. Utmaningen gick ut på att jag skulle träna eller röra på mig varje dag i 21 dagar. Anledningen till att det är just 21 dagar är att det sägs att det tar 21 dagar för kropp och psyke att vänja sig. Hur gick det då för mig?

Jag tycker faktiskt att det gick väldigt bra. Visserligen så blev det avbrott i träningen för mig då jag, såklart, blev sjuk. Men så fort  jag var frisk så fortsatte jag som att inget hade hänt. Det kändes bra i kroppen, jag kom till den punkten när jag blev otålig och rastlös om jag inte kom iväg och tränade. Länge efter så fortsatte jag att träna flera dagar i veckan. Eftersom jag tränade flera dagar i veckan hade jag plötsligt ett behov av mer träningskläder. Så jag belönade mig själv med en shoppingrunda då jag kunde fylla på garderoben. Det blev träningskläder från Craft. Jag har mycket från Craft och har alltid varit nöjd med det jag har, dessutom hittade jag de blå och röda byxorna för en femtio-lapp stycket! (Egentligen är jag med för det svarta, mer diskreta, men inte sjutton kan jag låta bli att handla ett sådant fynd!). De svarta löpartightsen är dessutom lite fodrade så att jag inte fryser när sommaren nu har övergått till höst. Jag är väldigt nöjd med mina inköp måste jag säga.

Allt var således frid och fröjd, men sedan kom bakslaget.Tyvärr har jag nu inte kunnat springa på tre veckor. Jag har cyklat och gjort en del rehab. Men inte tränat överhuvudtaget på i alla fall två veckor. Det började med läkarens utlåtande om ”början av en bihåleinflammation, ordination kortisonsprej och ingen träning där du uppnår maxpuls på minst en vecka”, men hej, det var ju roligt då!

Jag har fortsatt att vara seg, trött och tung i kroppen och för tillfället verkar det som att en dunderförkylning är på väg att bryta ut, jag låter som en kråka och känner av min förkylningsastma.

Jag fortsätter dock att hålla tummarna, för jag vill träna igen! /Bokälskande mamman

Transportlöpning

Rosa är egentligen inte min grej. Men skorna funkar om ni förstår vad jag menar.

Som jag nämnde tidigare i veckan så har träning varit en prioritet för mig under veckan. Ändå har jag bara kommit iväg vid ett tillfälle. Igår när jag började lite senare så passade jag på att sätta på mig löpkläderna när jag skulle lämna Fröken E på förskolan. Sedan så transportlöpte jag till förskolan med henne i vagnen. Det var första gången på tre veckor som jag sprang (då jag bl.a. haft början till bihåleinflammation och läkaren hade förbjudit maxpulsträning för mig), så första vändan, till förskolan var tung. Jag kände dessutom av min förkylningsastma. Efter att jag lämnat av henne sprang jag sedan hem. Hemvägen gick enklare, men kände ändå att det var lite svårt att få luft. Smidigt att slå två flugor i en smäll, träning samtidigt som jag lämnade Fröken E till förskolan. Alltid skönt att ha ett träningspass gjort INNAN man kommer till jobbet! Dock har jag idag fått skippa all träning, då jag känner att förkylningen inte har gett sig. Snarare har den börjat sätta sig på rösten. Vill ju inte bli sjuk nu igen!

Håller tummarna! /Bokälskande mamman

Tacksam…..

Citat från Pinterest.

Jag är tacksam..

Jag är tacksam för att sedan förra veckan är semestern slut och väckarklockan ringer igen – För det betyder att jag har haft möjlighet till semester, ett jobb att gå till och en säng att sova i.

Jag är tacksam för att jag har kunnat ligga hela dagar i sängen i helgen,totalt däckad av maginfluensan, för det betyder att jag har en sambo som har kunnat ta hand om vår dotter.

Jag är tacksam för all den disk vi får av matlagningen här hemma – för det betyder att vi har mat på bordet.

Jag är tacksam för tiden det tar att sätta in smutsdisken- för det betyder att vi har en diskmaskin och det sparar mig tid som jag kan lägga på min familj.

Jag är tacksam för att det tar tid att städa här hemma – för det betyder att vi har ett hem.

Jag är tacksam för att jag måste skriva en veckomatsedel  och åka och handla- för det betyder att vi kan VÄLJA vår mat och att vi har en fungerande bil.

Jag är tacksam för den tid jag kan lägga ner på att träna – för det betyder att jag har en frisk och hel kropp.

Jag är tacksam för att jag aldrig vet vad jag ska ha på mig och för alla tvättar som tvättas  – för det betyder att vi har kläder och en tvättmaskin.

Jag är tacksam över att känna törst – då påminns jag om att vi har rinnande, gott och klart vatten.

Jag är tacksam över att jag ännu inte nått dit jag vill – det betyder att jag inte har upplevt allt och kan fortsätta drömma.

Jag är tacksam över att mina öron blöder av Fröken E´s ständiga tjatter och att man hela tiden måste vara på alerten och blir testad – för det betyder att jag har en frisk och växande dotter med egen vilja.

Jag är tacksam över att jag längtar till min familj och mina vänner – för det betyder att jag är omringad av kärlek.

Jag är tacksam….

Vad är du tacksam för?/Bokälskande mamman

Vad är geocaching?

Här hittar min faster en cache som det kort kallas. 

Du använder dig av en GPS för att komma så nära gömman/cachen som du kan, sedan är det bara att börja leta då det alltid finns en felmarginal. Sedan kan ju så klart cachen vara fyndigt gömd också. Här är våran GPS när vi tog vår 500;e cache.

Cacher är ofta gömda på vackra platser, här utsikten från Hovden, Oppdal

Ibland krävs det lite jobb för att ta en cache. Här är Pappa D, Fröken E och jag på väg upp mot toppen på Snohetta utsikt. Ibland kan cacherna vara enklare att ta.

Ännu en vacker plats för en cache i Oppdal, Norge.

Ibland kan det ligga små byten i en cache. Dessa är främst för barnen och är inte värda något, t.ex. kanske du byter en plastfigur mot ett klistermärke. Det finns också särskilda figurer (TB´s och coins) som man kan råka på, dessa har speciella uppdrag som du ska försöka hjälpa till med, främst handlar det om att resa från cache till cache. Här tittar Fröken E efter ett roligt byte till en cache.

Du hamnar ofta på helt fantastiska platser där cacherna är gömda. Det finns en grundregel som säger att du ska gömma cachen på en plats som antingen är väldigt vacker, har historisk betydelse, är sevärd på något sätt, eller kanske har personlig betydelse för dig. Men det finns också cacher som är varken eller.

Pappa D hittar vår 500:e cache. Såklart firade vi!

Pappa D och Fröken E tittar på ett vattenfall vid en riktigt häftig plats där det fanns en cache.

Jag har pratat en del om att vi sysslar med något som kallas för geocaching. Därför tänkte jag berätta lite om vad det är.

Helt kort är Geocaching skattjakt med GPS.

Man kan skaffa ett medlemskap (finns både gratis medlemskap och även sånt du betalar för) på www.geocaching.com där kan du sedan ladda ner koordinater till din GPS. Sedan börjar jakten!

Du tar dig till platsen koordinaterna indikerar och när du är så nära som möjligt är det dags att börja leta. Cachen kan vara väldigt bra kamouflerad, eller vad sägs om skruvar och bultar som är ihåliga?! Oftast är det dock en burk av slaget ”lunchlåda” eller äldre filmburkar. När du hittat cachen/gömman/burken så finns det en loggremsa eller loggbok inuti. Den skriver du ditt cachenamn/alias i. När du sedan kommer hem loggar du på hemsidan att du har hittat gömman.

Väldigt enkelt och väldigt roligt! Det finns olika svårighetsgrader, så för den som vill kan man ta svårare cacher också, cacher där du kanske behöver speciell utrustning såsom klättringsutrustning eller kanske båt. Häromdagen tog ju jag och Pappa D en cache som vi paddlade till. Även barn tycker att det är väldigt roligt att leta burkar. Så det är en jättebra familjeaktivitet. Jag vet också flera pedagoger som använder sig av geocaching i sin undervisning.

För tillfället finns det över 6 miljoner geocachare (de som letar) i världen och det finns

2 167 983 cacher att hitta runt om i världen. Jag kan lova dig att det finns en närmare än du tror! Happy hunting! /Bokälskande mamman

PS. Dag 9 av 21-dagarsutmaningen ägnades åt ett löppass på drygt 5 km. Så tungt idag då benen var helt stumma efter gårdagens hårda rehabpass. Så idag var det nog mest psyket som tränades! DS

Bokälskande mamman läser; Mannen som ville bli vuxen

Danny Wallace; Mannen som ville bli vuxen

För ett tag sedan så läste jag klart ”Mannen som ville bli vuxen”. Boken, en humoristisk biografi, handlar om den resa som Danny Wallace gör genom sitt förflutna när han upplever sin trettioårskris. Wallace har ångest för att fylla trettio, särskilt med tanke på de stora förändringar som han nyligen har upptäckt att han omedvetet har genomgått. Han är nygift, har flyttat och bytt kompisölen på puben mot söndagsbrunch och caféer. Han t.o.m anställer hantverkare och har prydnadskuddar!

När han sedan går igenom en låda med gamla barndomsminnen som hans föräldrar har skickat hittar han sin gamla adressbok, den han bara skrev in sina bästa vänner i. De är tolv till antalet och av en eller annan anledning har han inte kontakt med dem längre. Wallace börjar fundera på hur det kommer sig? Vad gör de nuförtiden? Har de också trettioårskriser? Och vad skulle de säga om han hörde av sig?

Wallace beslutar sig för att leta reda på alla dessa vänner och genom boken får vi följa honom på hans strapatser runt världen i jakten på sina gamla vänner. Plötsligt befinner han sig i Los Angeles, Berlin, Sydney och Tokyo, allt för att hitta sina vänner!

Boken är en humoristisk skildring över denna resa genom både det förflutna och i nutiden. Vi får följa Danny Wallace på hans resa där han försöker hitta sin väg här i livet. Jag tycker att jag kan dra vissa paralleller mellan Wallace och Tony Parsons i det att båda behandlar livskriser på ett humoristiskt sätt.

Genom boken får man själv funderingar på gamla vänner och vad de sysslar med nuförtiden…

Titel; Mannen som ville bli vuxen

Författare; Danny Wallace

Förlag; Bonnierpocket

ISBN; 978 91 7429 132 2

/Bokälskande mamman

PS. 21-dagarsutmaningen går bra, igår tog jag en rask promenad och idag har jag gjort ett rehabpass på gymmet samt cyklat en liten tur på drygt 3 km tillsammans med Pappa D och Fröken E. Vi tog nämligen 4 geocacher. DS.

Underbara Stendörrens naturreservat

Det kristallklara vattnet!

Barnparadiset!

Härlig kajakpaddling!

Bästa läsutsikten!

Härliga kvällar!

Igår kom vi hem från Stendörrens naturreservat. Älskar verkligen det stället. Vi mötte upp familjemedlemmar som hade hyrt stuga en hel vecka och stannade där en helg. Ingen el, inget rinnande vatten, man fick hämta vatten från pump vid egen brunn, utedass. Så enkelt och så skönt! Härliga varma dagar som varvades med Fröken E´s upptäckarglädje, kajakpaddling, läsning, håva, bada, pluppa stenar från bryggan, glädje, skratt och prat. Varma härliga dagar som sakta gled över till härliga och ljumna sensommarkvällar.

Allt utspelades mot den fantastiska bakgrunden som Stendörren är med sitt kristallklara vatten, båtlivet och kajaker som sakta glider i vattnet. Vågornas skvalpande upp på solvarma klippor, hällar och skrevor som alla var fyllda av soltörstande människor, lapandes den sista sensommarsolen och sommarminnen som lagras inför en lång och mörk vinter.

Helt perfekt helg med andra ord! /Bokälskande mamman

Ps. Dag 5 på 21 dagarsutmaningen; paddla kajak, först med Fröken E,  i mitt knä (eftersom det var en dubbelkajak är sittbrunnarna lite större så det går. Vi fick många blickar där vi kom glidande i vår kajak, med Fröken E i. Träning går att få i en mängd sammanhang, även med familjen i släptåg!). Sedan kunde vi t.o.m få lite barnvaktshjälp och ägnade vår ensamtid åt att paddla kajaken till en annan ö och där logga en geocache. Det kallar jag en perfekt date!

Dag 6 på 21 dagarsutmaningen; visserligen kom inte Fröken E i säng förrän sent igår. Men det är ingen ursäkt, så när klockan var kvart över tio på kvällen snörade jag på mig löparskorna, satte på mig pannlampan och tog ett löparpass. Gick suveränt, var så lätt att jag utökade min sträcka lite! Ds.

 

 

En småbarnsförälders bekännelser; Det är helt sjukt!

Alltså, det är helt sjukt! Vi ska vara iväg över helgen! Och vi har ändå SJUKT mycket packning med oss! Jag fattar verkligen inte! Ryggsäck, kameraväska, skötväska, väska med påslakan och handdukar, kylväska, leksaksväska….

Å andra sidan; det är friluftskläder, badkläder, regnkläder, ”vanliga kläder”, blöjor å jag vet inte allt….

Dag 4 på 21 dagarsutmaningen; poweryoga

Imorgon blir det ingen blogguppdatering, för då är jag utan el och dator och har det skönt! /Bokälskande mamman