Det här med att lugna ner sig

Ibland när jag blir lite ivrig så kan det vara svårt att liksom hejda sig och lugna ner sig. Så blev (återigen) fallet efter att jag äntligen fick på med löparkläderna igen! I förrgår var jag ju ute och sprang, äntligen kunde jag springa igen. Jag började känna mig som mig själv igen, självklart fick jag ju mersmak. Därför var jag också ute och sprang igår, detta efter att även varit till min sjukgymnast och gjort mina övningar och testat lite nya maskiner. Tror ni jag lyssnade på mina varningsklockor som ringde? Tror ni jag för ett ögonblick tänkte ”Nej, men jag kanske ska ta en lugn start, särskilt med tanke på att jag har ont i halsen och kroppen är lite, lite hängig.” Nejnej, här tänker man istället; ”Härligt, nu kör vi på!”

Betala har jag fått göra idag, så ont i halsen och huvudet (och härlig träningsvärk för den delen också) och har fått ta det riktigt lugnt (måste ju orka jobba imorgon). Hela familjen har förövrigt varit sega, och när Fröken E tog sin tupplur, passade även jag och Pappa D å att ta en tupplur. När sedan Fröken E vaknade och kom in till oss, somnade vi alla om igen och sov totalt tre timmar!! Det händer ju liksom inte, Fröken E brukar ALDRIG sova så länge på dagen inte ens när hon var spädbarn! Men det var nog välbehövligt för hela familjen! Fick mig att reflektera över att jag har haft så många förkylningar på sistone. Än är inte den ena knappt över innan det är dags för nästa. Måste ju nästan vara Fröken E´s förskolebaciller! Eller något..

Så, nu är jag OTÅLIG (hatar att vara tvingad till att ta det lugnt!) och får väl vänta ett tag innan jag får ge mig ut igen.

Men lite armhävningar medan man gör popcorn till kvällens ishockeymatch funkar väl? Eller? /Bokälskande mamman

Löparkläderna kom på igen

Idag kom löparkläderna på. Nästan två månader efter min knäoperation var det dags att testa hur det höll. Och det höll bra! Själva löpningen var väl sådär, men det spelar ingen roll, stolt är jag, den korta 3 kilometers rundan till trots! Min historia får jag berätta en annan dag.

Glad och nöjd! /Bokälskande mamman

Bokälskande mamman läser; Heja heja!

IMG_3916Återigen suttit i älskade hörnan, med nygammal kudde från Serholt.

IMG_3918Heja, heja! av Martina Haag.

Har i helgen läst Martina Haags ”Heja, heja!” och är för tillfället så peppad! Jag gillar verkligen Martinas lättsamma och sköna stil. De krönikor och böcker som jag har läst av Martina har alltid fallit mig i smaken och såklart har jag också hejat på makarna Haag i ”På spåret”! Så det var ju inte alltför förvånande att jag också skulle gilla ”Heja, Heja!” som ju handlar om löpning vilket verkligen är min grej. Jag fattar verkligen den känslan Martina Haag får när hon äntligen, efter alla dessa år hittar den träning som passar henne bäst! För det var nämligen exakt den känsla som jag fick när jag själv började springa för drygt 7 år sedan. Och den känslan saknar jag eftersom det var nästan 6 år sedan jag var helt skadefri och löpningen har kommit och gått sporadiskt i mitt liv sedan dess. Men åh, vad jag längtar tillbaka till den härliga frihetskänslan!

Boken handlar om att Martina hittar sin träning, löpningen och hur hon på arton månader går från att ha orkat springa tolv minuter till att springa Venedigs marathon Boken är skriven i samma lättsamma och sköna stil som innan. Jag kan inte beskriva det på ett annat sätt än att man läser orden som rinner lika lätt som en härligt, stillsamt porlande bäck och gör att den blir en riktig sidvändare. Känslan som boken lämnar mig är otroligt peppade och jag bara längtar tills jag kan börja springa igen, jag håller tummarna så hårt att knäoperationen funkade. Min målbild är fortfarande känslan av att springa med lättsamma steg längs stadens kaj vid solnedgång. Förmodligen kommer jag ha Martina Haags röst i huvudet; heja, heja!

Titel; Heja, heja!

Författare; Martina Haag

Förlag; Piratförlaget

ISBN; 978-91-642-0389-2

Gillar du också löpning? Läs den! /Bokälskande mamman