När det liksom får duga…

Höstljung på balkongen..

Ibland kommer det sådana där dagar. Dagar när man kanske är så trött så att man skulle kunna somna stående. Dagar när det bara är kaos och kris på jobbet. Dagar när man inte plockar upp det där pusslet som ligger på golvet för att man helt enkelt inte ids, dagar när man tar till genvägar vid matlagningen för att allt blev sent. Dagar när det är mycket stök och gnäll för att ens kunna komma utanför förskolans dörrar. Dagar när det där rehabpasset på gymmet känns sådär för att man är så trött, orkar inte fokusera och köra fullt ut. Ni vet sådana dagar va?

Det är sådana dagar som jag känner att det får helt enkelt duga! Det behöver inte vara extremt tip top och ibland får det helt enkelt, ja duga. Rehabpasset blev i alla fall gjort, maten stod på bordet, visserligen lite senare, pusslet ligger kvar till imorgon och trots gnäll och gråt kan man ändå mysa senare, snusa lite i nacken medan ens älskade dotter sitter i knät och lyssnar på en saga, eller tre.

Dagen får liksom duga och vara bra ändå. Framförallt måste vi vara modiga nog att låta det duga och inte vara besvikna, känna att man inte räcker till och känna det som något sorts misslyckande.

Denna dagen ett liv! /Bokälskande mamman

Annons

21- dagarsutmaningen, hur gick det egentligen?

Nyinköpta träningskläder!

Det är ett tag sedan jag berättade om att jag antagit en 21- dagars utmaning. Utmaningen gick ut på att jag skulle träna eller röra på mig varje dag i 21 dagar. Anledningen till att det är just 21 dagar är att det sägs att det tar 21 dagar för kropp och psyke att vänja sig. Hur gick det då för mig?

Jag tycker faktiskt att det gick väldigt bra. Visserligen så blev det avbrott i träningen för mig då jag, såklart, blev sjuk. Men så fort  jag var frisk så fortsatte jag som att inget hade hänt. Det kändes bra i kroppen, jag kom till den punkten när jag blev otålig och rastlös om jag inte kom iväg och tränade. Länge efter så fortsatte jag att träna flera dagar i veckan. Eftersom jag tränade flera dagar i veckan hade jag plötsligt ett behov av mer träningskläder. Så jag belönade mig själv med en shoppingrunda då jag kunde fylla på garderoben. Det blev träningskläder från Craft. Jag har mycket från Craft och har alltid varit nöjd med det jag har, dessutom hittade jag de blå och röda byxorna för en femtio-lapp stycket! (Egentligen är jag med för det svarta, mer diskreta, men inte sjutton kan jag låta bli att handla ett sådant fynd!). De svarta löpartightsen är dessutom lite fodrade så att jag inte fryser när sommaren nu har övergått till höst. Jag är väldigt nöjd med mina inköp måste jag säga.

Allt var således frid och fröjd, men sedan kom bakslaget.Tyvärr har jag nu inte kunnat springa på tre veckor. Jag har cyklat och gjort en del rehab. Men inte tränat överhuvudtaget på i alla fall två veckor. Det började med läkarens utlåtande om ”början av en bihåleinflammation, ordination kortisonsprej och ingen träning där du uppnår maxpuls på minst en vecka”, men hej, det var ju roligt då!

Jag har fortsatt att vara seg, trött och tung i kroppen och för tillfället verkar det som att en dunderförkylning är på väg att bryta ut, jag låter som en kråka och känner av min förkylningsastma.

Jag fortsätter dock att hålla tummarna, för jag vill träna igen! /Bokälskande mamman

Transportlöpning

Rosa är egentligen inte min grej. Men skorna funkar om ni förstår vad jag menar.

Som jag nämnde tidigare i veckan så har träning varit en prioritet för mig under veckan. Ändå har jag bara kommit iväg vid ett tillfälle. Igår när jag började lite senare så passade jag på att sätta på mig löpkläderna när jag skulle lämna Fröken E på förskolan. Sedan så transportlöpte jag till förskolan med henne i vagnen. Det var första gången på tre veckor som jag sprang (då jag bl.a. haft början till bihåleinflammation och läkaren hade förbjudit maxpulsträning för mig), så första vändan, till förskolan var tung. Jag kände dessutom av min förkylningsastma. Efter att jag lämnat av henne sprang jag sedan hem. Hemvägen gick enklare, men kände ändå att det var lite svårt att få luft. Smidigt att slå två flugor i en smäll, träning samtidigt som jag lämnade Fröken E till förskolan. Alltid skönt att ha ett träningspass gjort INNAN man kommer till jobbet! Dock har jag idag fått skippa all träning, då jag känner att förkylningen inte har gett sig. Snarare har den börjat sätta sig på rösten. Vill ju inte bli sjuk nu igen!

Håller tummarna! /Bokälskande mamman

Bokälskande mamman läser; Mannen som ville bli vuxen

Danny Wallace; Mannen som ville bli vuxen

För ett tag sedan så läste jag klart ”Mannen som ville bli vuxen”. Boken, en humoristisk biografi, handlar om den resa som Danny Wallace gör genom sitt förflutna när han upplever sin trettioårskris. Wallace har ångest för att fylla trettio, särskilt med tanke på de stora förändringar som han nyligen har upptäckt att han omedvetet har genomgått. Han är nygift, har flyttat och bytt kompisölen på puben mot söndagsbrunch och caféer. Han t.o.m anställer hantverkare och har prydnadskuddar!

När han sedan går igenom en låda med gamla barndomsminnen som hans föräldrar har skickat hittar han sin gamla adressbok, den han bara skrev in sina bästa vänner i. De är tolv till antalet och av en eller annan anledning har han inte kontakt med dem längre. Wallace börjar fundera på hur det kommer sig? Vad gör de nuförtiden? Har de också trettioårskriser? Och vad skulle de säga om han hörde av sig?

Wallace beslutar sig för att leta reda på alla dessa vänner och genom boken får vi följa honom på hans strapatser runt världen i jakten på sina gamla vänner. Plötsligt befinner han sig i Los Angeles, Berlin, Sydney och Tokyo, allt för att hitta sina vänner!

Boken är en humoristisk skildring över denna resa genom både det förflutna och i nutiden. Vi får följa Danny Wallace på hans resa där han försöker hitta sin väg här i livet. Jag tycker att jag kan dra vissa paralleller mellan Wallace och Tony Parsons i det att båda behandlar livskriser på ett humoristiskt sätt.

Genom boken får man själv funderingar på gamla vänner och vad de sysslar med nuförtiden…

Titel; Mannen som ville bli vuxen

Författare; Danny Wallace

Förlag; Bonnierpocket

ISBN; 978 91 7429 132 2

/Bokälskande mamman

PS. 21-dagarsutmaningen går bra, igår tog jag en rask promenad och idag har jag gjort ett rehabpass på gymmet samt cyklat en liten tur på drygt 3 km tillsammans med Pappa D och Fröken E. Vi tog nämligen 4 geocacher. DS.

Underbara Stendörrens naturreservat

Det kristallklara vattnet!

Barnparadiset!

Härlig kajakpaddling!

Bästa läsutsikten!

Härliga kvällar!

Igår kom vi hem från Stendörrens naturreservat. Älskar verkligen det stället. Vi mötte upp familjemedlemmar som hade hyrt stuga en hel vecka och stannade där en helg. Ingen el, inget rinnande vatten, man fick hämta vatten från pump vid egen brunn, utedass. Så enkelt och så skönt! Härliga varma dagar som varvades med Fröken E´s upptäckarglädje, kajakpaddling, läsning, håva, bada, pluppa stenar från bryggan, glädje, skratt och prat. Varma härliga dagar som sakta gled över till härliga och ljumna sensommarkvällar.

Allt utspelades mot den fantastiska bakgrunden som Stendörren är med sitt kristallklara vatten, båtlivet och kajaker som sakta glider i vattnet. Vågornas skvalpande upp på solvarma klippor, hällar och skrevor som alla var fyllda av soltörstande människor, lapandes den sista sensommarsolen och sommarminnen som lagras inför en lång och mörk vinter.

Helt perfekt helg med andra ord! /Bokälskande mamman

Ps. Dag 5 på 21 dagarsutmaningen; paddla kajak, först med Fröken E,  i mitt knä (eftersom det var en dubbelkajak är sittbrunnarna lite större så det går. Vi fick många blickar där vi kom glidande i vår kajak, med Fröken E i. Träning går att få i en mängd sammanhang, även med familjen i släptåg!). Sedan kunde vi t.o.m få lite barnvaktshjälp och ägnade vår ensamtid åt att paddla kajaken till en annan ö och där logga en geocache. Det kallar jag en perfekt date!

Dag 6 på 21 dagarsutmaningen; visserligen kom inte Fröken E i säng förrän sent igår. Men det är ingen ursäkt, så när klockan var kvart över tio på kvällen snörade jag på mig löparskorna, satte på mig pannlampan och tog ett löparpass. Gick suveränt, var så lätt att jag utökade min sträcka lite! Ds.

 

 

En småbarnsförälders bekännelser; Det är helt sjukt!

Alltså, det är helt sjukt! Vi ska vara iväg över helgen! Och vi har ändå SJUKT mycket packning med oss! Jag fattar verkligen inte! Ryggsäck, kameraväska, skötväska, väska med påslakan och handdukar, kylväska, leksaksväska….

Å andra sidan; det är friluftskläder, badkläder, regnkläder, ”vanliga kläder”, blöjor å jag vet inte allt….

Dag 4 på 21 dagarsutmaningen; poweryoga

Imorgon blir det ingen blogguppdatering, för då är jag utan el och dator och har det skönt! /Bokälskande mamman

Packdag

Bild från Pinterest

Ni får ursäkta alla tränings inspirationscitat, men det är så det är i mitt liv just nu!

Dag 3 i 21 dagarsutmaningen blev det dock lätt träning idag igen; jumpingjacks, jägarställning med boll, situps och plankan.

Tiden idag gick nämligen till annat då vi haft packdag inför morgondagens weekendtrip och så har vi strosat runt på stan lite granna. Lika bra att passa på i det fina vädret!

Men det ska erkännas att jag är grymt sugen på att springa igen! Det var 2 veckor sedan, och det är för länge!

Men jag ser verkligen fram emot att åka till Stendörren imorgon! (inte alla timmar i bilen, men när vi väl kommer fram så!)

Nu, sängen! /Bokälskande mamman

21dagars utmaningen, häng med!

Enkel motivation, dra en när du räknar ned dagar!

Mitt hemmagym består av studsmatta, balansplatta, elastiskt band, hantlar, kettleball, hoppprep, yoga/träningsmatta, boll, trasa till sjukgymnastens ”skridskoövning”, ”vad-de- nu-kallas- för-handlederna, dvd med Poweryoga. Här också med mina nya löparskor från Asics, inköpta på Löplabbet.

Det här med semester och träning hör ju kanske inte ihop för mig då. Två ynkliga gånger gav jag mig iväg på en löptur när vi var iväg! Å andra sidan så gick jag en hel del, särskilt i Norge, så jag har ändå rört mig lite.

Men, det räcker ju inte på långa vägar, så nu har jag tänkt ge mig på en 21 dagarsutmaning. På ett eller annat sätt ska jag röra på mig i 21 dagar. Anledningen till att det just blir 21 dagar, är för att det sägs ju att det är vad som behövs för att ”ställa om hjärnan”. Tanken är som sagt att jag ska röra på mig/träna i 21 dagar. Då jag, vis av erfarenhet, vet hur det blir om man rivstartar och tar i för mycket och då jag känner till skaderisker med för ensidig träning, utan vilodagar, kommer jag att försöka variera mig. Jag kommer ägna mig åt min rehabträning (styrka) både hemma och på gym. Jag kommer ägna mig åt min poweryoga, springa, cykla och simma är tanken och blanda detta med vilodagar då jag endast kommer ta raska promenader.

Dels drar jag en post-it för varje pass, och dels tänkte jag skriva här vad som gjorts, för att motivera mig lite helt enkel!

Dag 1 (idag) Poweryoga samt rehabträning och styrka.

Blir nog bra! Häng med du med! /Bokälskande mamman

Bild via Pinterest.

Rehab-rapport

För drygt tre kilometer sedan… 😉

Med snart tre månader sedan min knäoperation så tänkte jag avlägga en kvartalsrapport över min rehab-träning. 😉

Är precis hemkommen från en trekilometersrunda. Var ett tag sedan, så det var lite motigt i början, men gick bättre på slutet och nu känner jag mig riktigt pigg. Får se hur det känns imorgon, då har jag ett slitigt och tungt pass hos min sjukgymnast också. Sist jag hade sprungit dagen innan kunde jag knappt göra något alls hos sjukgymnasten, så det var väl inte så genomtänkt kanske. Men jag blev så sugen när Pappa D tog en runda, så när han kom tillbaka så gav jag mig ut!

Annars måste jag säga att det går bra hos sjukgymnasten och i vardagen också. Det opererade knäet bråkar knappt alls längre och jag kan göra saker som jag inte kunde tidigare. Det är bara det andra knäet som bråkar, men det dröjer nog innan det är lika illa som det första knäet. Så jag tror inte jag kommer få operation på det inom snar framtid, kanske på ålderns höst… 😉 Men det är fortfarande en bit kvar innan jag är där jag vill vara.

Men en sak är klar, jag behöver verkligen byta ut mina löparskor, de är rejält slitna nu. Så nästa besök hos föräldrarna är nog ett besök i närmaste älskade Löplabbet affär självskrivet!

Under tiden är det bara att kämpa på! /Bokälskande mamman

 

Det här med att lugna ner sig

Ibland när jag blir lite ivrig så kan det vara svårt att liksom hejda sig och lugna ner sig. Så blev (återigen) fallet efter att jag äntligen fick på med löparkläderna igen! I förrgår var jag ju ute och sprang, äntligen kunde jag springa igen. Jag började känna mig som mig själv igen, självklart fick jag ju mersmak. Därför var jag också ute och sprang igår, detta efter att även varit till min sjukgymnast och gjort mina övningar och testat lite nya maskiner. Tror ni jag lyssnade på mina varningsklockor som ringde? Tror ni jag för ett ögonblick tänkte ”Nej, men jag kanske ska ta en lugn start, särskilt med tanke på att jag har ont i halsen och kroppen är lite, lite hängig.” Nejnej, här tänker man istället; ”Härligt, nu kör vi på!”

Betala har jag fått göra idag, så ont i halsen och huvudet (och härlig träningsvärk för den delen också) och har fått ta det riktigt lugnt (måste ju orka jobba imorgon). Hela familjen har förövrigt varit sega, och när Fröken E tog sin tupplur, passade även jag och Pappa D å att ta en tupplur. När sedan Fröken E vaknade och kom in till oss, somnade vi alla om igen och sov totalt tre timmar!! Det händer ju liksom inte, Fröken E brukar ALDRIG sova så länge på dagen inte ens när hon var spädbarn! Men det var nog välbehövligt för hela familjen! Fick mig att reflektera över att jag har haft så många förkylningar på sistone. Än är inte den ena knappt över innan det är dags för nästa. Måste ju nästan vara Fröken E´s förskolebaciller! Eller något..

Så, nu är jag OTÅLIG (hatar att vara tvingad till att ta det lugnt!) och får väl vänta ett tag innan jag får ge mig ut igen.

Men lite armhävningar medan man gör popcorn till kvällens ishockeymatch funkar väl? Eller? /Bokälskande mamman