21dagars utmaningen, häng med!

IMG_5600Enkel motivation, dra en när du räknar ned dagar!

IMG_5597Mitt hemmagym består av studsmatta, balansplatta, elastiskt band, hantlar, kettleball, hoppprep, yoga/träningsmatta, boll, trasa till sjukgymnastens ”skridskoövning”, ”vad-de- nu-kallas- för-handlederna, dvd med Poweryoga. Här också med mina nya löparskor från Asics, inköpta på Löplabbet.

Det här med semester och träning hör ju kanske inte ihop för mig då. Två ynkliga gånger gav jag mig iväg på en löptur när vi var iväg! Å andra sidan så gick jag en hel del, särskilt i Norge, så jag har ändå rört mig lite.

Men, det räcker ju inte på långa vägar, så nu har jag tänkt ge mig på en 21 dagarsutmaning. På ett eller annat sätt ska jag röra på mig i 21 dagar. Anledningen till att det just blir 21 dagar, är för att det sägs ju att det är vad som behövs för att ”ställa om hjärnan”. Tanken är som sagt att jag ska röra på mig/träna i 21 dagar. Då jag, vis av erfarenhet, vet hur det blir om man rivstartar och tar i för mycket och då jag känner till skaderisker med för ensidig träning, utan vilodagar, kommer jag att försöka variera mig. Jag kommer ägna mig åt min rehabträning (styrka) både hemma och på gym. Jag kommer ägna mig åt min poweryoga, springa, cykla och simma är tanken och blanda detta med vilodagar då jag endast kommer ta raska promenader.

Dels drar jag en post-it för varje pass, och dels tänkte jag skriva här vad som gjorts, för att motivera mig lite helt enkel!

Dag 1 (idag) Poweryoga samt rehabträning och styrka.

Blir nog bra! Häng med du med! /Bokälskande mamman

tränaBild via Pinterest.

Rehab-rapport

IMG_4390För drygt tre kilometer sedan… 😉

Med snart tre månader sedan min knäoperation så tänkte jag avlägga en kvartalsrapport över min rehab-träning. 😉

Är precis hemkommen från en trekilometersrunda. Var ett tag sedan, så det var lite motigt i början, men gick bättre på slutet och nu känner jag mig riktigt pigg. Får se hur det känns imorgon, då har jag ett slitigt och tungt pass hos min sjukgymnast också. Sist jag hade sprungit dagen innan kunde jag knappt göra något alls hos sjukgymnasten, så det var väl inte så genomtänkt kanske. Men jag blev så sugen när Pappa D tog en runda, så när han kom tillbaka så gav jag mig ut!

Annars måste jag säga att det går bra hos sjukgymnasten och i vardagen också. Det opererade knäet bråkar knappt alls längre och jag kan göra saker som jag inte kunde tidigare. Det är bara det andra knäet som bråkar, men det dröjer nog innan det är lika illa som det första knäet. Så jag tror inte jag kommer få operation på det inom snar framtid, kanske på ålderns höst… 😉 Men det är fortfarande en bit kvar innan jag är där jag vill vara.

Men en sak är klar, jag behöver verkligen byta ut mina löparskor, de är rejält slitna nu. Så nästa besök hos föräldrarna är nog ett besök i närmaste älskade Löplabbet affär självskrivet!

Under tiden är det bara att kämpa på! /Bokälskande mamman

 

Det här med att lugna ner sig

Ibland när jag blir lite ivrig så kan det vara svårt att liksom hejda sig och lugna ner sig. Så blev (återigen) fallet efter att jag äntligen fick på med löparkläderna igen! I förrgår var jag ju ute och sprang, äntligen kunde jag springa igen. Jag började känna mig som mig själv igen, självklart fick jag ju mersmak. Därför var jag också ute och sprang igår, detta efter att även varit till min sjukgymnast och gjort mina övningar och testat lite nya maskiner. Tror ni jag lyssnade på mina varningsklockor som ringde? Tror ni jag för ett ögonblick tänkte ”Nej, men jag kanske ska ta en lugn start, särskilt med tanke på att jag har ont i halsen och kroppen är lite, lite hängig.” Nejnej, här tänker man istället; ”Härligt, nu kör vi på!”

Betala har jag fått göra idag, så ont i halsen och huvudet (och härlig träningsvärk för den delen också) och har fått ta det riktigt lugnt (måste ju orka jobba imorgon). Hela familjen har förövrigt varit sega, och när Fröken E tog sin tupplur, passade även jag och Pappa D å att ta en tupplur. När sedan Fröken E vaknade och kom in till oss, somnade vi alla om igen och sov totalt tre timmar!! Det händer ju liksom inte, Fröken E brukar ALDRIG sova så länge på dagen inte ens när hon var spädbarn! Men det var nog välbehövligt för hela familjen! Fick mig att reflektera över att jag har haft så många förkylningar på sistone. Än är inte den ena knappt över innan det är dags för nästa. Måste ju nästan vara Fröken E´s förskolebaciller! Eller något..

Så, nu är jag OTÅLIG (hatar att vara tvingad till att ta det lugnt!) och får väl vänta ett tag innan jag får ge mig ut igen.

Men lite armhävningar medan man gör popcorn till kvällens ishockeymatch funkar väl? Eller? /Bokälskande mamman

Woohooo, äntligen igång!

Dåså, äntligen igång igen! 1 månad och 10 dagar efter knäoperationen och jag är igång med träning igen! Idag var jag till min härliga sjukgymnast (den bästa jag haft! och jag har ändå haft en del!) och hon körde hårt med mig! Mina ben darrade när jag gick därifrån, men det kändes ändå grymt skönt! Framförallt kunde jag nu göra övningar som jag inte kunnat göra innan operationen! Jag var så glad och lycklig när jag gick därifrån! Så skönt att äntligen komma igång! Nu börjar jag sikta högt på en gång, men jag ska verkligen försöka ta det lugnt och se det långsiktigt, vilket är något jag alltid haft svårt med, jag vill se resultat direkt! Here we go!!

Lycklig! /Bokälskande mamman

Bokälskande mamman läser; Heja heja!

IMG_3916Återigen suttit i älskade hörnan, med nygammal kudde från Serholt.

IMG_3918Heja, heja! av Martina Haag.

Har i helgen läst Martina Haags ”Heja, heja!” och är för tillfället så peppad! Jag gillar verkligen Martinas lättsamma och sköna stil. De krönikor och böcker som jag har läst av Martina har alltid fallit mig i smaken och såklart har jag också hejat på makarna Haag i ”På spåret”! Så det var ju inte alltför förvånande att jag också skulle gilla ”Heja, Heja!” som ju handlar om löpning vilket verkligen är min grej. Jag fattar verkligen den känslan Martina Haag får när hon äntligen, efter alla dessa år hittar den träning som passar henne bäst! För det var nämligen exakt den känsla som jag fick när jag själv började springa för drygt 7 år sedan. Och den känslan saknar jag eftersom det var nästan 6 år sedan jag var helt skadefri och löpningen har kommit och gått sporadiskt i mitt liv sedan dess. Men åh, vad jag längtar tillbaka till den härliga frihetskänslan!

Boken handlar om att Martina hittar sin träning, löpningen och hur hon på arton månader går från att ha orkat springa tolv minuter till att springa Venedigs marathon Boken är skriven i samma lättsamma och sköna stil som innan. Jag kan inte beskriva det på ett annat sätt än att man läser orden som rinner lika lätt som en härligt, stillsamt porlande bäck och gör att den blir en riktig sidvändare. Känslan som boken lämnar mig är otroligt peppade och jag bara längtar tills jag kan börja springa igen, jag håller tummarna så hårt att knäoperationen funkade. Min målbild är fortfarande känslan av att springa med lättsamma steg längs stadens kaj vid solnedgång. Förmodligen kommer jag ha Martina Haags röst i huvudet; heja, heja!

Titel; Heja, heja!

Författare; Martina Haag

Förlag; Piratförlaget

ISBN; 978-91-642-0389-2

Gillar du också löpning? Läs den! /Bokälskande mamman